En kopp te

Yes, torsdag.

Jag häller upp vatten i en souvenirmugg som inte tål maskindisk.

Ägnar morgonen åt att försöka beskriva mitt litterära projekt med en enda, snärtig mening men får ihop ett följebrev i stället.

 

Annonser

Lämna en kommentar

Under Uncategorized

Längtan

Jag sitter vid köksbordet där jag har utsikt över ett färgstarkt höstlandskap. Det här är ingen dag med litterärt skrivande. Jag jobbar hemifrån och har en annan uppgift att färdigställa snarast. Men när jag ser på träden och den skarpa kontrast som solljuset skapar mellan lövverket och himlen, då vandrar tankarna ändå iväg till någon av de idéer till berättelser som jag låter gro i bakhuvudet i väntan på mer sammanhängande skrivtid.

När jag väl sätter mig ner för att skriva går det oftast bra. Jag känner att jag kommer framåt, vissa dagar mer än andra, men helhetskänslan är att texten jag framför allt jobbar med sakta kommer närmare det jag vill åt. Det är bra, men jag vill mer.

Det som slår mig så tydligt just idag är hur mycket tid jag faktiskt ägnar, inte åt att skriva, inte åt att spåna eller planera kring skrivandet, utan åt att längta efter att få skriva. Dagar som denna när jag har annat jag bara måste göra först, när jag har tänjt på dygnet och suttit uppe längre än kroppen orkar med för att komma ikapp med allt det andra. Dagar när andra sysslor, som kommer av ett liv i en familj, bara väller över. Alla andra dagar när jag faktiskt kan skriva en stund, men inte så mycket som jag skulle vilja.

Det är denna längtan jag går och bär med mig överallt, jämt. En längtan som bara nöjer sig de dagar jag verkligen fått sitta med texten, länge, och kommit framåt mer än vanligt. Mest är det en känsla av att vilja ha något, men inte kunna mer just nu. Att vilja önska en vecka, i varje fall några dagar, i full isolering från andra människor (familjen!) och alla andra måsten, bara få vara själv och gå in i det här skrivandet fullt ut.

Att bara längta. Det finns en smärta i det, i att inte riktigt uppskatta och vara närvarande i allt det andra som ju också är vackert. Hösten, när den är som finast.

Lämna en kommentar

Under Uncategorized

Skriva om skrivande

Den här bloggen har varit min digitala skrivbordslåda. En slasktratt för små och stora idéer och uppslag och vinklingar som rör litterär gestaltning, och det har fungerat alldeles utmärkt för mina husbehov i sju år. Men någonting har hänt med mig och mitt förhållande till att skriva.

Plötsligt sitter jag och googlar bloggar om skrivande.

Jag vill veta allt: hur andra jobbar sig genom perioder av skrivarvånda, i vilket skede det är bra att anlita en lektör, hur det känns att skicka manus till förlag eller kanske till och med skicka till en agent. Jag vill läsa om redigering av text, dramaturgiska kurvor, om att skriva med känsla eller utifrån en utarbetad plan, synopsis eller inte, och hur håller man för resten reda på ett synopsis om det består av små färgglada papperslappar, och hur får man en ren och avskalad skrivyta när bostaden är överhopad av prylar och små barn som vill ha uppmärksamhet?

I detta digitala landskap gör jag nu mitt första avtryck: en offentligt synlig bloggpost. Kanske kommer det fler så småningom. Förmodligen inte så ofta, eftersom jag helst sitter och skriver på mina texter, men någon gång ibland tänker jag mig. Främst på temat skrivande men kanske också något om en bok jag läst, någon pärla som inte har fått det utrymme jag tycker att den förtjänar i mediebruset.

 

Lämna en kommentar

Under skrivprocessen